Efter ett par år med en pandemi hängande över oss ser vi nu ljusningen igen. Förhoppningsvis för tredje gången gillt!
Det är den tredje försiktiga öppningen av samhället. Och med den tredje vaccinationssprutan i armen, och kanske snart den fjärde, måste vi nu ta oss ut och delta i samhällslivet igen. På samma villkor som före pandemin och på samma sätt som alla andra. Jag tänker därför på tre saker som kan ge förutsättningar att stärka pensionärernas återtåg ut i vårljuset.
Christina Tallberg
Ordförande Pensionärernas riksorganisation, PRO
Foto: Anneli Nygårds
1. Föreningslivet
I år kommer våra föreningar och distrikt kunna ha sina årsmöten och andra aktiviteter som vanligt igen. Efter flera år med antingen online-möten eller omkringskickade handlingar med snigelposten som förr i tiden. Det har fungerat det med men inget slår det fysiska mötet då vi får träffas, diskutera, aktivera oss och skratta ihop. Det ger så mycket energi och gemenskap. Till sommaren ser vi också fram emot att genomföra vår stora kongress dit hela PRO-organisationen skickar representanter för att staka ut riktningen framåt tillsammans.
2. Pensionärernas inflytande
Under pandemin har pensionärernas inflytande i politiken förändrats. På vissa håll har kommunernas och regionernas pensionärsråd fungerat bra genom alternativa sätt att delta. På andra håll sämre. Därför är det dags att se till att våra demokratiska rättigheter tas tillvara på alla nivåer i samhället – i kommuner och regioner och i rikspolitiken.
Äldre medborgare måste få vara med och bestämma på lika villkor som alla andra.
Christina Tallberg
Vi måste se till att det fungerar och att slumrande forum för inflytande väcks till liv igen. Och när det väl blir dags för val så måste vi alla kryssa en pensionär.
3. Pensionärernas ekonomi
För att alla ska kunna ha möjligheten att delta i samhällslivet – i föreningen, umgängeskretsen eller via mobilen eller datorn – så måste pengarna räcka till. Alla har inte råd med en bra mobil eller ens att unna sig det där restaurangbesöket. De senaste åren har pensionerna dessutom halkat efter lönerna. Det kan vi inte acceptera. Idag får många pensionärer mindre än hälften av den lön de tidigare haft – i inkomst-pension. Så ska det inte behöva vara. Alla måste kunna leva på sin pension.
Med ett levande föreningsliv, möjligheten att vara med och bestämma och bättre ekonomiska förutsättningar kommer vi pensionärer fram från vår undanskuffade tillvaro med full kraft. Det kommer att ge oss själva energi och glädje men även ett tillskott av resurser för hela samhället. Här är vi! Ta emot oss med öppna armar!
