Hästen är en fantastisk atlet som kan springa mycket fort över långa distanser och även hoppa högt. Detta har fascinerat oss människor och hästen har genom historien använts som rid- och kördjur. Idag används hästar dels för sport men även som mycket uppskattade sällskapsdjur. Hästen har en specialanpassad anatomi med musklerna placerade högt upp på kroppen, långa smala ben och specialanpassade senor som kan återge energi när den springer. Det gör den väldigt effektiv som atlet men samtidigt väldigt sårbar då hästar lätt drabbas av ortopediska skador. Till skillnad från de flesta människor som kan förklara exakt var och när det gör ont så är det veterinärens uppgift att försöka lista ut om hästen har ont samt var smärtan kommer ifrån. Det görs genom att man studerar hästens rörelsemönster för att se om den verkar avlasta något ben. När hästen får ont i ett framben kan man t.ex. se att den börjar nicka med huvudet när den travar. När man har identifierat vilket ben hästen avlastar känner man igenom benet för att hitta tecken på en skada som till exempel ömhet, svullnad och värme.
Därefter kan man lägga bedövningsmedel i leder eller runt nerver för att ta bort känseln för olika områden längs benet. Efter varje bedövning utvärderas hästens rörelsemönster på nytt för att se när den återfår sitt normala rörelsemönster. När man identifierat vilket område smärtan kommer ifrån kan man vid behov använda olika bilddiagnostiska metoder som röntgen, ultraljud eller magnetröntgen för att hitta vilken struktur som är skadad.
Många års framgångsrik forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet har lett till att vi idag förstår mycket av hur hästens rörelsemönster förändras när den får ont. Det har dock visat sig att den veterinära bedömningen av hästens rörelsemönster är mycket svårare än vi tidigare trott då de kan vara oense i många fall om hästen är halt eller ej samt var hältan kommer ifrån. Även veterinärens förväntningar kan felaktigt påverka hur vi bedömer hästens rörelsemönster före och efter bedövningar eller behandlingar. Detta har lett till att man har utvecklat objektiva metoder som kan mäta om hästen är halt. Tekniker som höghastighetskameror som filmar markörer på hästen, eller monterade tröghetssensorer på hästen används nu framgångsrikt på olika hästkliniker när hästar utreds för en hälta.
Veterinär Elin Hernlund har varit med att utveckla revolutionerande datorseendeteknik för att objektivt kunna göra en rörelseanalys utifrån en videofilm på hästen. Det innebär att hästägaren kan filma sin häst med en app i sin mobiltelefon och få en rörelseanalys utförd vilket gör att man tidigt kan fånga upp hästar som blir halta men även följa dem över tid för att se hur de svarar på en behandling under rehabiliteringen av en skada.
