– Vi har alltid haft häst i släkten. Vår farfar är travtränare så man drog sig automatiskt till hästar. När jag var nio år och Emma elva så fick vi åka och provrida, direkt efter skrev vi in oss i en nybörjargrupp, berättar Anna.
En trygghet
Att vara hästmänniska med egna hästar är inte alltid roligt. Det är många ansvarsområden att ta hand om och det är svårt att vara spontan, allt måste planeras och organiseras. Det är inte heller alltid kul att gå ut till stallet när vädret säger emot. Men samtidigt är det väldigt givande och lärorikt.
– Vi har redan vid tidig ålder fått lära oss att det inte är någon fara att ta i och bli lite smutsig. Jag tror att vi hästmänniskor blir väldigt bra ledare eftersom vi är så pass vana vid att jobba mycket och att ta ansvar, menar Emma.
Hästarna kan även vara en trygghet i en ålder när man är som mest känslig.
– Det absolut bästa är att man har en så nära kontakt med djur, det kan betyda väldigt mycket för en. När jag var i tonåren och skulle hitta mig själv var det väldigt skönt att ha stallet som en frizon. Jag visste exakt vad hästen förväntade sig av mig och jag kunde koppla bort allt annat som var lite jobbigt för stunden, säger Anna.
Våga drömma
Det är viktigt att våga drömma, menar systrarna Elfstrand. Drömmer man om att nå en viss tävlings- eller träningsnivå måste man våga jobba för att komma dit. Vill man så finns möjligheterna.
– När vi började rida försökte vi hjälpa till så mycket som möjligt på ridskolan. Det resulterade i att vi fick gratislektioner. På så vis blev det en morot att hjälpa till och att lära oss mer. Samtidigt var vi runt och tittade på tävlingar och många hästfilmer – även informativa sådan. Allt för att kunna ta in så mycket information som möjligt, berättar Anna.
För systrarna Elfstrand är det viktigt att hästen ska ses som ett djur.
– Hästen är inget objekt utan ett djur med instinkter som ska behandlas med respekt. Detta gäller både djuren och människorna i stallet, menar Emma.
